Energitjuvar....

...borde man ju alltid hålla ifrån sig..
Men ibland går man på det, iallfall jag.. Nu ska jag försöka lägga det åt sidan så jag får tillbaka min energi och kan tänka klart.. Men det är inte lätt.. Finns ju gott om tankar som snurrar men jag försöker tysta dom så gott det går..

Ska bara haspla ur mig det här:

När den/de som jag litat mest på och trott på kommer med helt olika historier vid olika tillfällen om vem som sagt vad och när, när någon/några vet bättre än jag själv hur jag ska göra, leva mitt liv, tänka, göra, tycka osv, är det lätt att tappa fotfästet. Precis vad som hände.. Jag påstår inte jag varit någon dununge i det hela, jag har bidragit med min beskärda del "dynga".. Rädsla har ibland gjort att jag gjort tvärtemot vad jag borde gjort.. Långt borta från både vett och sans.. Det känns ju inge vidare när jag lämnat ut stora delar av mitt liv, till en person jag litade och trodde på, och det inte stannade där.. Allt som sagts är plötsligt en lögn?? Bara tomma ord?? Hur ska man då kunna lita på någon??

DE SOM HELA TIDEN HÄVDAR ATT DE ÄR SÅ J**LA ÄRLIGA OCH ALDRIG LJUGER, ÄR INTE DET DE SOM LJUGER MEST???

Tack vare mina fina vänner som på olika sätt försöker muntra upp mig, komma med goda råd som en del tyvärr är deras egna surt förvärvade erfarenheter, känns det inte så ensamt.. Ni VET vilka ni är och ni är guld värda.. ALLIHOP!!!

Ska för övrigt prova glass-ur-byttan-terapin!!

Dagens visdomsord:
Anfall är inte alltid bästa försvar..